Rolig historia
En av mina favvosar:
En man och hans fru skulle få sitt första barn, men förlossningen gick illa och frun dog. Efteråt kom doktorn till mannen och frågade om han ville se sin son. Mannen var ju givetvis nedbruten av sorg efter hustrun, men tänkte: "Jag måste försöka vara positiv för min sons skull". Doktorn tog med honom in i ett rum där det låg en massa bebisar, alla utan armar. Mannen blev lite upprörd, men tänkte: "Ja, men han lever i alla fall, armar eller inte." Han frågade vilken som var hans men doktorn svarade att han inte var bland de här barnen.
De gick in i ett annat rum, där låg det bebisar utan varken armar eller ben. Mannen blev återigen upprörd men tänkte: "Ja, men han lever i alla fall, jag får vara glad för det". Återigen frågade han doktorn vilken som var hans och fick återigen samma svar.
De gick in i ett tredje rum där det stod små sängar som bara innehöll bebishuvuden. Nu blev mannen riktigt ledsen men tänkte: "Jag får försöka vara stark, han lever ju trots allt!". Men återigen så var inte hans son i rummet.
De kom in i ett fjärde rum och där stod en enda säng och på kudden låg ett litet bebisöga. Mannen började nästan gråta, men samlade sig och gick fram till sängen, böjde sig ner och vinkade lite och gjorde roliga miner till det lilla ögat. "Jag är hemskt ledsen" sa doktorn - "men han är tyvärr blind".
HAHAHAHA!!!
En man och hans fru skulle få sitt första barn, men förlossningen gick illa och frun dog. Efteråt kom doktorn till mannen och frågade om han ville se sin son. Mannen var ju givetvis nedbruten av sorg efter hustrun, men tänkte: "Jag måste försöka vara positiv för min sons skull". Doktorn tog med honom in i ett rum där det låg en massa bebisar, alla utan armar. Mannen blev lite upprörd, men tänkte: "Ja, men han lever i alla fall, armar eller inte." Han frågade vilken som var hans men doktorn svarade att han inte var bland de här barnen.
De gick in i ett annat rum, där låg det bebisar utan varken armar eller ben. Mannen blev återigen upprörd men tänkte: "Ja, men han lever i alla fall, jag får vara glad för det". Återigen frågade han doktorn vilken som var hans och fick återigen samma svar.
De gick in i ett tredje rum där det stod små sängar som bara innehöll bebishuvuden. Nu blev mannen riktigt ledsen men tänkte: "Jag får försöka vara stark, han lever ju trots allt!". Men återigen så var inte hans son i rummet.
De kom in i ett fjärde rum och där stod en enda säng och på kudden låg ett litet bebisöga. Mannen började nästan gråta, men samlade sig och gick fram till sängen, böjde sig ner och vinkade lite och gjorde roliga miner till det lilla ögat. "Jag är hemskt ledsen" sa doktorn - "men han är tyvärr blind".
HAHAHAHA!!!
Kommentarer
Trackback
